Nästa vecka känns det som att hösten börjar närma sig med raska steg. Skolorna börjar igen, dem flesta kommer tillbaks till jobbet efter några veckors semester och bussarna börjar gå allt tätare. Därtill börjar ridskolorna och träningarna med sina höstterminer.

Den här hösten tror jag att jag kommer att utvecklas massor som ryttare. Minst fyra tillfällen i veckan kommer att ägnas åt pass för instruktör. På måndagar är det ridskolan som gäller, vanlig ridgrupp på en snäppet högre nivå, tidigare red jag på lördagar, men då jag jobbar varje helg i höst funkar det helt enkelt inte tidsmässigt. Sen är det träningar för Ulf Lind på Ledingenäs med Ina varannan vecka, dressyrträning vilket jag tror kan vara väldigt nyttigt för oss som grund inför den kommande hoppningen. Jag behöver lära mig att kräva lite mer av henne och hon behöver utbildas vidare för ett instruktörsöga. Sedan får vi se vilken dag hopp/markarbetsträningarna för Malin på Träfallet hamnar på, första tillfället är nu torsdag. Och så fredagar då det är ridskola igen i en något mindre grupp om max sex ryttare som rider dressyrspecial.

Det ska bli riktigt spännande att se vad den här hösten kommer att ge, men jag tror att jag kommer lära mig en hel del och bli snäppet vassare när det kommer till sits, reaktion och tydliga hjälper. Givetvis kommer alla pass att kunna följas här i bloggen!

Jag gick upp 05.00 imorse. Hela huvudet var degigt när jag försökte komma igång med att packa ner alla saker inför dagen och därtill koka kaffe samt kolla busstider. Strax över 06.00 var jag på plats på ridskolan. Det var inte särskilt mycket folk på plats, funktionärera för dagen höll som bäst på att öppna upp sekretariatet och kontrollera all utrustning som skulle komma att användas under dagen. Jag fick instruktioner och startlistor och så var vi igång. I första klassen hade jag inte hunnit bli riktigt varm i kläderna, det var många krånliga namn, olika klubbar att hålla kolla på och födelseår och härstamningar åt höger och vänster. Efter halva klassen hade gått började allting kännas bättre och det blev endast ett fåtal felsägningar under hela klassen.

Det var spännande att se så många fantastiska ekipage. Och en ryttare som jag bara måste be om att få nämna är Louise Sättermann på Alex, segrande i eftermiddagens Medelsvår B:4. Jag har stått i samma stall som Louise då jag hade egen häst och nu är det Duke som står där i stället. Och jag blir alltid lika imponerad när jag ser Louise rida, hon har en fantastisk känsla som är mjuk och tydlig, och hennes valack Alex är underbar att se på. Jag hoppas se mer av dem på hemmabanorna!


En bild från dagens speakerkontor!

Efter tävlingarna åkte jag direkt till Knivsta för att rida Ina, fy bubblan vad jag har saknat min favorit! Red ut på grusvägarna och med inspirationen färsk efter dagens tävlingar red vi mycket mjukgörande övningar, öppnor, slutor, skänkelvikningar och serpentiner. Ina var stundtals precis där jag vill ha henne, mellan hand och skänkel med bra tempo, bra form där hon varken blir för hög eller låg och ett riktigt härligt tramp. Sen blev hon stundtals lite tittig och lite hoppig, men det var inget hon hakade upp sig på. Galopp i uppförbackar i ökad galopp, för att sedan samla upp galoppen på raksträckorna.

Nu är jag äntligen hemma hos min fina familj, David och jag ligger och segkollar på Hollywood Giggolo. En dag som helst klart varit allt i hästväg !

Blir ett kort inlägg ikväll, snart dags att gå upp igen för att ta bussen ut till ridskolan och vara speaker under morgondagens regionala dressyr. Det ska bli ett riktigt spännande och roligt uppdrag! Jag hoppas att allting ska gå så bra som möjligt :D

Sen efter morgondagens tävlingar ska jag ut till Knivsta och rida Ina, guuud vad jag har saknat henne!

Jag är fortfarande i chock, imponerad och glad. I dag var det dags för en kortare skrittrunda, bara så pass att Ina fick röra på sig och gå en liten lagom tur. Red bort mot Träfallet och Ina började genast showa för hästarna hon såg i beteshagarna runtomkring. Hon showade så pass mycket att hon inte hade någon ordning på benen alls och det resulterade i lite kanande och snubblingar. På vägen tillbaks jobbade jag med huvudet i skritten, hon har ju som bekant problem med att koncentrera sig vid skrittarbete.

Helt plötsligt var det som om allting bara satt på plats, Ina bar upp sig på ett helt annat sätt och tuggade på bettet, jag kunde ställa och böja bäst jag ville och hon hade bra tempo. Jag blev helt paff, jag trodde minsann att det här skulle ta mig längre tid att klura ut. Men Ina talade om för mig klart och tydligt att hon behöver trygg stöd från båda skänklarna och en aktiv hand för att visa sig från sin bästa sida. Jag berömde och avslutade när jag fick henne precis där jag velat ha henne.

Efter passet var jag helt överlycklig, det kändes som om vi någonstans fann varandra på ett mycket bra och positivt sätt, tänk att hästar kan göra en så lycklig! Jag ville omedelbart slå larm om detta pass, boka tränare från landets alla hörn och ställa upp i världens alla tävlingar. Men sakta i backarna nu... en sak i taget. Jag ringde bara Malin på ridanläggningen för att boka träning, helst hade jag ju velat rida för tränare redan i morgon, men då Malin inte hade tid så bokade vi in en tid till nästa helg, då börjar allvaret!

Vackra Ina.
Bild lånad från Angelica.

Efter jobbet var det dags för den nya vardagen,vardagen med häst och ridning efter jobbet. Sprang ner till hagen för att plocka upp Ina och såg då den nya hästen som kommit till stallet. Den har inte riktigt kommit in i flocken än och såg så ensam ut där den stod i hörnet av den stora sommarhagen och kollade ut över ängarna.

I dag var det dags för Inas första intensivpass, testade med ett nytt bett för att se om hon skulle gå bättre på det. Hon har fortfarande problem med huvudet i skritten, hon vill bara ruska det hela tiden, men i traven och galoppen är det inga problem. Men det nya bettet var en besvikelse, hon kändes helt stum i munnen och blev otroligt stark, dock slutade ruskandet på huvudet en aning.

Ina var helt riktigt stirrig nästan hela turen, innan vi en kommit i väg så tvärbromsade hon när hon fick syn på fåren i fårhagen. Vilket är ganska kul eftersom att hon inte reagerar på något annat såsom tunga fordon, motorcyklar och höga ljud.Det blir monitorträning med Fåret Shaun på högvarv i höst för att bota denna fobi.

En lång dag går mot sitt slut, nu är det dags att sova för att få nya krafter innan ytterligare en hetsig morgondag!

Inas nya psykriatiker...

Lite halvsuddig mobilbild på krokiga sömmar och sne sko.


Helt snett!


Alla hästarna som står i stallet just nu! Tripp trapp trull...

Senast jag skrev så var jag ju i full gång med att lära mig ett dressyrprogram, tänkt att ridas upp i torsdags. När jag så i torsdags red morgonpasset för att stämma av allting så kändes det väl sisådär, vi fick bara tillgång till halva ridhuset p.g.a pågående strölektion och det var mycket hästar som skulle trängas på lite utrymme. Vanligtvis så är det ju inga som helst problem när det är lektion att trängas lite, man vet vart man ska någonstans och folk håller koll på varandra. Men när det är fri ridning så är det svårt att veta vart alla ska ta vägen.

När jag kom tillbaks till stallet igen och skulle ta mig hemåt så märkte jag att mitt bankomatkort var puts väck, antingen har det blivit stulet eller så har jag i all hast slarvat bort det. Detta var ju otroligt typiskt! Jag som skulle iväg till Hööks för att inhandla nya grejer så att jag kunde vara lite tillpiffad under uppridningen och därtill betala startavgiften för uppridningen. Det slutade med att jag fick stryka mig, aldrig att jag rider upp stressad och snurrig, jag vill vara väl förberedd!

Bättre lycka nästa gång, då ska jag vara förberedd i minsta detalj!

Jag börjar bli riktigt nervös inför morgondagens programridning, försöker lära mig programmet och komma ihåg det i huvudet, inte det lättaste! Alla tummar håller jag för mig själv i morgon!

Morgonen tillbringade jag på Akademiska, det var dags för den årliga hälsoundersökningen för att få p-piller utskrivet. En otroligt trevlig barnmorska genomförde undersökningen som i stort sett innefattade vikt, blodtryck och frågor om just hälsa. Det skulle visa sig att jag har puls som en elitidrottare, ett stabilt blodtryck och mer än gärna kan trycka i mig en macka extra till frukost, då jag ligger på ett precist BMI.

Efter undersökningen bar det av mot Hööks för att inhandla dressyrspö och sporrar och få lite fart på den trötta runda ponnyn. Hittade även ett par ridbyxor och tröja som jag blev bra sugen på, men det blir nästa shoppingrunda!

Väl uppe i sadeln fungerade allt mycket bättre i dag, och jag tror faktiskt att det faktum att jag fick rida i dressyrsadel i stället för den vanliga skolsadeln gjorde susen! Rowan trampade på mycket bättre, höll sig i en lagomt stadig form och gick mycket bättre fram för skänkeln. Dock kände jag att galoppen kan bli ett problem på torsdag, så fort jag ökade galoppen över medellinjen bytte Rowan bryskt till trav och en slängig sådan, det får helt klart bli finslipning på den!

När jag trodde att jag hade fått alla chanser i världen, så dök ytterligare en chans upp som kändes alldeles overklig. En kväll i förra veckan mottog jag ett mail från en tjej som har ett litet stall ute på landet som hon hyr åt sina hästar, därtill hyr hon ut några boxar åt andra personer. Hon hade läst min annons som legat ute på nätet om en önskan om att få rida mer och i mailet beskrev hon hur hon fastande för något i annonsen vilket gjorde att hon hörde av sig. Hon presenterade sitt sto, en sjuåring efter Zeb (en otroligt vacker hopphingst), som hon behöver hjälp med så många gånger i veckan som möjligt. Stallet ligger en bit från stan, det går snabbt med tåget och sedan är det inte alltför långt från stationen. Jag bestämde mig för att åka ut och titta på stoet, eftersom jag inte hunnit vara runt och titta på så många hästar, trots många gensvar på min annons rasslandes i inkorgen.

Stallet ligger mysigt till i en dunge efter en större asfalterad väg. Fem boxar i modern tappning, liten sadelkammare och så enorma hagar som sträcker sig över stock och sten med skyddande skog. Tjejen som ringt mig visade sig heta Angelica och var otroligt trevlig och lättsam. För tillfället står det tre hästar i stallet som just nu njuter av betesperioden, en nordsvensk, en shetlandsponny och så Ina. När jag såg henne i hagen slogs jag av hennes försiktiga framtoning, hon är en häst med enorm potential, men som ser ut att behöva lite hjälp med att hitta den. En vacker skäck, och trots att hon är hög har hon ponnykaraktär. Jag fick rida henne längs en grusad väg med Angelica på cykel vid sidan om och sedan känna lite på henne i en av sommarhagarna. Det verkade ha varit en jobbig natt för Ina, hon var trött och lite seg att få i tempo, och Angelica menade på att hon är två olika hästar i en. Om vintern är hon spritt språngande galen med en energi som behöver ventileras bokstavligen, och om sommaren är hon lugn och sävlig för det mesta.

Efter provridningen bestämde jag mig, det här är precis det projekt jag längtat och trånat efter. Angelica har en önskan om att få Ina inhoppad och tävlad, och jag kommer göra allt som står i min makt och kunskap för att uppfylla detta. Om jag så ska skära ned på sömn och socialt liv, så skall jag banne mig starta minst en regional innan det här året är slut. Men vi börjar med målplaneringen, och framtidsutsikterna först.

Här har vi mitt nya stjärnskott, Ina!


Ina är efter Zeb, denna läckra hingst!

Min första hästkärlek, Isola, ett fullblodssto som jag red under minst ett års tid och som det verkligen klickade med. Hon togs bort för några år sedan p.g.a sin ålder och dess krämpor, men jag kommer alltid komma ihåg henne som min första hästkärlek, en riktig prinsessa!

Vernon, en b-ponny som jag red till under några månader innan det var dags för honom att säljas. Vernon var en rädd liten häst som gjorde allt för att komma undan det han var osäker på, men efter många turer på hans rygg (och också de gånger jag lyckades bli avkastad) blev han tillslut en självsäker ponny som såldes som dressyrämne till en familj.

Achilles, stallets grinpelle, som jag var skötare åt under några års tid. Här tävlar vi LB:1 under skolmästerskapen och slutar med en andra plats. Achilles finns inte längre kvar på ridskolan, utan är numera pensionerad.

Quievy, eller Kiwi som hon kallades till vardags, var även hon en ponny som stod i samma stall som Vernon och ägdes av samma familj. En tävlingsponny i hoppning som jag tränade och red när inte familjens dotter hade möjlighet. Kiwi var en ponny med temperament och nerv, men otroligt trevlig.

Diesel, eller Cool to Berich, som jag och min kompis Anna hade på foderr ett tag, en väldigt trevlig häst som p.g.a olika omständigheter sedan såldes till Åland som ridskolehäst i mindre verksamhet.

Lady, sist i ledet. Mitt vackra sto som jag för snart en månad sedan sålde till Göteborg. Världens vackraste med ett fantastiskt temperament och enorm potential. Det finns många dagar och tillfällen då jag saknar henne, men med vetskapen om att hon har det bra känner jag mig trygg med att gå vidare. Vi fick många fina år tillsammans!

Klassisk ridhjälm för den medvetne: Många har vi sett hur ventilationshjälmarna gjort stor succé ute på våra ridbanor, så stor succé att vi nästan glömt bort den klassiskt snygga ridhjälmen. Ett bra alternativ för den som inte vill ha en fläkt i pannan, men som trots det inte vill ha en hjälm som inte ger tillräckligt med luft för huvudet. Ventilationshjälmen "Classic" från CRW är ett bra alternativ för den som vill blanda lätt och luftig med stiligt. För 399:- får du en hjälm som är lätt att göra ren, motverkar varmt huvud och därtill är testad och säker!

Snygg rosa piké: Okej, jag har verkligen fastnat för rosa, jag tycker det är en pigg färg som kan göra en hel outfit. Denna piké har stor brodyr och påminner lite om Ralph Laurens klassiker- pikén "Polo". Gjord av 95% bomull ligger den skönt mot kroppen. Namnet på denna skönhet är Avila och märket heter kort "HV Polo". Finns i alla möjliga glada färger och säljes endast i utvalda Hööksbutiker. Trendigt snygg i stallet ? Då får du vara beredd att betala 479:-

Läckra Gaiters: Vem vill inte ha ett par shortchaps i skinn som ger bra stöd för skänkeln ? Horsehead har tillverkat denna klassiska variant av gaiter som sitter lika snyggt som en välskräddad stövel över vaderna! Och detta till ett bra pris dessutom, endast 479:-

Vackra jodphurs med dekorsöm: Jag älskar fina detaljer och kan bara inte motstå dessa vackert utsmyckade jodphurs, passar perfekt ihop med ovan nämnda läckra gaiters! CRW är tillverkna till detta stycke ögongodis och för 549:- kronor är dem dina.

Detaljerade ridbyxor: Med den vackra detaljen om en brodyr av en krona bak på ridbyxans hälla är detta ett par ridbyxor som sticker ut och dessutom är riktigt snygga. Jag väljer helt klart en grafitgrå färg som jag tror går väl ihop med mitt rosa pikéval och tackar CRW för ridbyxan "Crown". Kostar 449:- i din Hööksbutik!

Jag gillar att matcha snygga färger, vilket syns ganska tydligt i kollaget. Brunt och rosa är alltid en säker kombination! Varför har jag valt just dessa produkter ?

Hjälm från Back on Track: Back on Track är ett väletablerat märke som gör bra funktionsprodukter med god kvalité. Denna hjälm använder sig av ett såkallat MIPS säkerhetssystem som skall verka för att skydda från den energi som i vanliga fall brukar orsaka skador på hjärnan. Vid ett hårt slag aktiveras systemet och ska på så sätt undvika allvarliga bestående skador. Det är något som andra hjälmar saknar i dagsläget vilket gör att Back on Track leder utvecklingen mot säker ridning. Dessutom är hjälmen klassikt snygg, vilket ger den hög modefaktor! Priset för denna unika hjälm med bra säkerhetsfunktioner och snyggt utseende är 2.840:-

Ridstrumpor från Back on Track: Trött på att frysa om fötterna och på strumpor som alltid känns totalt värdelösa strumpor som bidrar till inflammationer och smärta? Då är Back on Track ett bra alternativ. Det keramiska tyget reflekterar värme när foten rör sig och ju mer vi rör oss desto mer värme återger dem. Ett bra alternativ för den frusne! För varma fötter får du ge 275:-

Ridbyxor från John Whitaker: Vi kommer många ihåg vackra Milton som var John Whitakers stjärnhäst, en legend. Nu har ryttaren gått över till tillverkning av snygga och komfortabla ridatteraljer, och dessa ridbyxor med logga är på väg att bli en klassiker utan dess like! Byxorna är tygskodda och har snygga sömmar i kontrastfärg. Jag som vanligtvis föredrar helskodda varianter kan inte låta bli denna heta modefluga! Dessa går på 789:-

Ariat Heritage zip paddock: Jodphursen med det lilla extra! Snygg klassisk sko med gummisula av kolfiber som är nästintill outslitbar. För 1.495:- blir dem dina.

Schokemöhle Alicia: En stilren pikévariant som erbjuder god luftgenomströmning och avdunstning. Rosa är alltid ett säkert alternativ. För 300:- på rean har du en piké som fungerar lika bra i stallet som hemma!

Detta och mycket mer hittar du på: