Och så kom Ina
När jag trodde att jag hade fått alla chanser i världen, så dök ytterligare en chans upp som kändes alldeles overklig. En kväll i förra veckan mottog jag ett mail från en tjej som har ett litet stall ute på landet som hon hyr åt sina hästar, därtill hyr hon ut några boxar åt andra personer. Hon hade läst min annons som legat ute på nätet om en önskan om att få rida mer och i mailet beskrev hon hur hon fastande för något i annonsen vilket gjorde att hon hörde av sig. Hon presenterade sitt sto, en sjuåring efter Zeb (en otroligt vacker hopphingst), som hon behöver hjälp med så många gånger i veckan som möjligt. Stallet ligger en bit från stan, det går snabbt med tåget och sedan är det inte alltför långt från stationen. Jag bestämde mig för att åka ut och titta på stoet, eftersom jag inte hunnit vara runt och titta på så många hästar, trots många gensvar på min annons rasslandes i inkorgen.
Stallet ligger mysigt till i en dunge efter en större asfalterad väg. Fem boxar i modern tappning, liten sadelkammare och så enorma hagar som sträcker sig över stock och sten med skyddande skog. Tjejen som ringt mig visade sig heta Angelica och var otroligt trevlig och lättsam. För tillfället står det tre hästar i stallet som just nu njuter av betesperioden, en nordsvensk, en shetlandsponny och så Ina. När jag såg henne i hagen slogs jag av hennes försiktiga framtoning, hon är en häst med enorm potential, men som ser ut att behöva lite hjälp med att hitta den. En vacker skäck, och trots att hon är hög har hon ponnykaraktär. Jag fick rida henne längs en grusad väg med Angelica på cykel vid sidan om och sedan känna lite på henne i en av sommarhagarna. Det verkade ha varit en jobbig natt för Ina, hon var trött och lite seg att få i tempo, och Angelica menade på att hon är två olika hästar i en. Om vintern är hon spritt språngande galen med en energi som behöver ventileras bokstavligen, och om sommaren är hon lugn och sävlig för det mesta.
Efter provridningen bestämde jag mig, det här är precis det projekt jag längtat och trånat efter. Angelica har en önskan om att få Ina inhoppad och tävlad, och jag kommer göra allt som står i min makt och kunskap för att uppfylla detta. Om jag så ska skära ned på sömn och socialt liv, så skall jag banne mig starta minst en regional innan det här året är slut. Men vi börjar med målplaneringen, och framtidsutsikterna först.
Här har vi mitt nya stjärnskott, Ina!
Ina är efter Zeb, denna läckra hingst!