I torsdags förra veckan var det så dags för att gå och se Babben på Göteborgs Nation. Hon skulle hålla föredrag för oss Unionenmedlemmar (facket) och jag hade i god tid anmält mig, dels för att jag tycker att Babben verkar vara en väldigt varm och omtänksam människa, men också en person som bär på en hel del väl grundade tankar om hur vi som människor fungerar.

Babbens föredrag var i huvudsak inriktad på stress och hur vi i dagens moderna samhälle har en så oerhörd prestationsångest. Vi vill prestera överallt, vara bäst på jobbet, bästa föräldern, ha den bästa trädgården och det bästa livet både fysiskt och själsligt. Det gör att många av oss går med enorma skygglappar och bara fokuserar på allt det vi ska vara bäst på istället för att fokusera på det vi mår bra av och tycker är kul.

Jag är en typisk 110% människa. När jag trivs med något, tycker att något verkar spännande eller kul så blir jag helt uppslukad av det projektet och lägger ned all min energi på det. När sedan allt annat runtomkring ska hänga med såsom vila, ordentlig kost och familjeliv, så blir det en svår ekvation, det går inte ihop alls.

Det var nyttigt att lyssna på Babbens olika förslag till att hantera stress och slippa kuta rätt in i väggen. Mycket som jag kommer att ta med mig i mitt vardagsliv, värdefulla tankar och värdefulla åsikter.

Tiden går fortare än vad jag tror många gånger. I dag var en typisk stressdag med helt uppåt väggarna med jobb, stallet efter det som jag klämde in och därtill fick stressa runt i, för att avsluta med någonting som var riktigt kul. Träffade upp tjejerna jag ska komma att jobba med i PR syfte för Röda Korset Ungdom och det var riktigt kul att träffa alla glada tjejer med sprudlande idéer, det kan bli riktigt grymt!

Just nu är jag som effektivast både på jobbet och privat, tyvärr inte alltför effektiv på bloggen, men jag ska försöka ta igen det någon dag framöver. Tillsvidare så syns vi live!

Har varken haft tid eller ork att skriva på den senaste tiden. Det har helt klart varit fullt upp på alla plan! Jag har varit sjuk om vartannat och så har allting bara frontalkrockat vilket resulterat i en himla röra. Jobbet har såklart tagit sin tid i vardagen som vanligt, jag stressar otroligt mycket och försöker räcka till på alla sätt, men skrivbordet växer sig fullt av uppgifter som jag försöker beta av medan klockan tickar på kontoret. Oftast hinner jag inte med så mycket under en dag, det ska ringas och roddas och beställas, det kommer saker som är akut och plötsligt och jag får lägga det jag precis har för händerna åt sidan.

Efter jobbet ska jag försöka hinna få någon lugn och ro, oftast resulterar det i att jag i vilket fall sitter på väg till stallet och knappt hunnit få i mig något vettigt att äta. Stallet tar sin tid och jag landar vanligtvis hemma tidigast 20.00. Då är det dags att fixa saker på hemmaplan, fundera ihop någon hållbar planering som gör att hemmet inte behöver spegla min kaotiska sida. Ibland får jag ta en break, säga nej till stallet och försöka stressa fram en sånär vettig levnadsstandard.

Det är helt klart svårt att få ihop en vettig dygnsrytm och någorlunda social sida i ett liv som inte bara innebär familj utan också en extra familj med alla hästarna.

Tänk om tiden kunde räcka till!

Förra helgen fick vi en ny familjemedlem. En liten kattkille som går under namnet Mr.Deadington. Namnet stämmer inte riktigt överens med hans personlighet, en kille som älskar att ligga och mysa och inte är särskilt skräckinjagande. Sessan har inte riktigt fattat tycke för våran nya familjemedlem än, men vi tror att det kommer lösa sig med tiden.

Jag är van vid att ha mina dagar uppbokade till max, det händer saker hela tiden och som familj har familjen Lamell/Lindberg alltid ett himla sjå med att få ihop familjepusslet, ibland känns det som om jag och David bara hinner ses i dörren på väg till någonting annat, i all hast. Som person har det alltid varit så för mig, jag får ingen ro av att vara ordinerad hemma flera eftermiddagar i veckan, det kryper i kroppen om jag inte får röra på mig och helst då, vara i stallet. Därtill är jag väl lite av en "pusher", jag vill få saker gjort direkt och jobbar mer än gärna tills dess att kroppen bränner ut sig själv. Precis vad som hände såhär lagom mitt i allt:

Det började med att jag fick problem med luftvägarna, detta har funnits med mig sedan jag var mindre och fick åka med Davids mamma (eftersom att jag och David hade oss en liten fling när jag var en sådär 15 år gammal) till vårdcentralen. Jag hade haft väldigt hög feber och därtill hostade jag som om lungorna skulle flyga med ut i varje attack. Luftvägarna hade skurit sig och jag blev snabbt ordinerad medicin för detta. Sedan dess kommer det tillbaka någon gång varje år, ett tryck över luftvägarna och så en förkylning som kan hålla i sig upp till en månad. Kronisk bronkit ville sig diagnosen säga, och det kommer och går i duster. Men nu var det inte bronkiten som skulle visa sig vara värst denna gång, utan magen som skulle ställa till det för mig.

Kanske är det för att jag är en människa som oroar mig över mycket, stressar upp mig till max och inte får ro förens jag känner att jag landat varje projekt jag åtagit mig. Ibland vill det sig så illa att jobbet följer med mig hem, att jag drömmer mardrömmar om hur saker och ting inte går i lås och hur jag inte lyckas leverera det arbete jag sett framför mig att jag ska lämna över. Självklart tar kroppen stryk av att alltid ha stressnivån upptriggad, att alltid vara beredd, jag beter mig som ett flyktdjur. Kanske är det därför magen med start under veckan som gick knöt ihop sig ordentligt. Hela kroppen krampar i takt med magens knivhugg till smärta. Jag kan inte koncentrera mig, det enda jag måste ha i fokus är att forcera bort smärtan och sluta stressa kroppen med alla tankar om saker jag kunnat göra bättre.

Så under veckan bestämde jag mig för att ordinera mig ordentligt med lägenhetsvila. När kroppen på olika sätt signalerar att den är påväg att ge upp , att den inte orkar med stressen längre, måste jag lyssna på den. Bloggen och hästlivet fick vila till förmån för min kropp och arbetet med att få mig på fötter igen. Jag fick till och med avbryta helgens arbete och åka hem, när jag väl insåg hur dumt det var att överhuvudtaget åka dit med dessa fruktansvärda smärtor.

Först nu under natten börjar smärtan avta litet och jag känner att jag är påväg, sakta men säkert. Men det är jobbigt och det är svårt att ändra på sitt sätt att leva, att inse att det man gör varje dag kanske inte är hållbart, att prioritera och tänka på sitt eget bästa. Men dem stora frågorna får vänta tills i morgon...

Efter jobbet blev jag riktigt sugen på en ordentlig middag. Det har varit alldeles för många dagar nu som jag levt på snabbmat för att hinna äta något mellan jobbet och stallet. Så efter jobbet slank jag förbi affären och köpte på mig lövbiff, grönsaker att rosta och rödvinssås

. Dessutom plockade jag med mig lite tapastillbehör och efter svängen i affären var det systemet som var nästa stopp för en flaska rödvin.

Ikväll blir det alltså ordentlig middag och gourmetmys framför tv:n, precis vad jag tror att jag behöver för att kicka igång igen i morgon.

Morgonen började inte så bra som jag hade hoppats. Jag ordnade mig själv nämligen en klassisk försovning. Vaknade 07.55 och insåg att det inte skulle finnas en chans i världen att jag skulle komma till jobbet i tid med bussen. Det blev att ringa taxibolaget och beställa en bil, precis som föregående morgon då exakt samma sak hände.

Jag antar att jag är alldeles för stressad just nu, jag har en hel rad av nya saker att få rutin på med jobb alla veckans dagar och därtill hästar om kvällarna samtidigt som hemmalivet ska sys ihop någorlunda. Därtill krånglar min visdomstand otroligt mycket just nu, på vänster sida har jag fått en ordentlig infektion som jag hoppas ska ge sig om några dagar.

Med den sena ankomsten till jobbet innebar det att jag inte skulle ha möjlighet att åka till stallet och rida under kvällen, hela kroppen skrek om att få sova och ta det lugnt en eftermiddag, så jag bestämde mig för att lyssna på den och avbokade dagens pass på ridskolan. Ibland måste man bara lyssna på sig själv för att orka med allting i förlängningen.

Det är lördag och jag har en hel del att fixa i hemmet. Först är det dags att kolla om det finns en tvättid, jag har ett berg med tvätt som måste få sig en omgång och förhoppningsvis kan jag få några timmar till detta nu under förmiddagen. När tvätten väl rullar igång är det dags att plocka ur kylskåp och andra områden i köket och åka till Ica Maxi och handla inför alla mål som skall förtäras under den här veckan. Jag har lagt upp noggrann planering över måltider vi skall ha för att göra av med så mycket gammalt tjaffs som möjligt som finns i frys och skafferi. Det är inte ovanligt att det annars kastas, så nu tänkte jag försöka tänka om och ta tillvara på det i stället.

Sen är det dags att se över aktivitetsschemat, jag har en hel del som jag skulle vilja besöka tillsammans med min vackra familj, saker som givetvis är anpassade för barn, detta för att Emilia skall få en rolig och spännande vecka hos oss. När det är vanlig vecka är det inte sällan det blir slentrianmässigt här hemma, allt går på rutin och inget vidare roligt händer. Men den här veckan tänkte jag försöka göra mitt bästa för att vi ska äta ordentligt alla tre, göra en massa skojiga saker och verkligen utnyttja veckan till max. Det finns en hel del billiga saker för familjer att hitta på (nu när det är veckan innan lön och pengarna inte direkt regnar över oss): Biotopia har en småkrypsvisning där dem pratar om olika småkryp som finns i svenska skogar och barnen får titta på och lära känna igen dem, Disagården har visning av deras anrika 1800-talsgård anpassat utefter barnens ålder och Parksnäckan har roliga små festivaler för barn med Mamma Mu. Dessutom får vi inte glömma smultronställen som badplatserna Lyssnarängen och Vårdsätra. Det blir nog en spännande vecka det här!

Dessutom ringde Thomas mig nu under morgonen för att höra om jag kunde ta hand om Duke under några dagar eftersom att deras familj skall åka och njuta av Öregrund, en vacker hamnstad (vet inte riktigt om man kan kalla det stad) utanför Uppsala. Jag tackade givetvis ja, som jag har saknat hästarna finns det inget som kan stoppa mig nu! Gud så härligt det ska bli att rå om den vackra sagohästen.

Nej, nu dags för ett ryck, det blir mycket på schemat i dag!

En liten glimt på den fina stjärnan jag skall få rå om i några dagar!

Vi hade det riktigt bra på Peace and Love festivalen i Borlänge. Det var riktigt kul att se artister som inte kommer till Sverige särskilt ofta (om ens alls igen) och verkligen uppleva festivalstämningen. Dock var det ganska jobbigt med långa köer till dusch och toa, varmt i tältet, och jag som inte är överdrivet förtjust i att sova i tält fick mig verkligen en utmaning. Artisterna vi såg var följande:


Hemma igen och det är så skönt att kunna gå på toa när man vill, ta en lång dusch med en massa handdukar och smörja in sig med alla möjliga krämer.Vi fick också tid att sova ut och ta det lugnt innan det var dags att hämta lillan i går kväll hos farmor. Samtidigt så körde vi igång renovering i går förmiddag. Viktor och hans flickvän kom över och hjälpte oss med köket, nu har vi fått upp vin och bokskåp, installation till fläkten och listor i sidorna på öppningen samt taklampor. I dag kommer Joel över med lite saker som vi behöver och hjälper oss kanske med elen så vi kan få igång fläkten också. Bilder kommer snart.

Nu har jag och Emilia bestämt oss för att gå ut och slipa lite på staketet så vi kan måla om våran uteplats sen. Dags att börja dagen !

Har haft en riktigt kul helg med en massa festande och underbara vänner. Började med midsommar hos systrarna Heddie och Marika. Dem bor hos sina föräldrar i ett stort hus i stan, helt perfekt för lite firande! Det blev en riktigt rolig kväll som slutade någonstans under morgontimmarna, men helt klart värt varenda timme ♥

Alla var grymt sega dagen efter, men efter några timmars vila kom vi igång igen och det var dags att fira Marika som fyllde tjugo under midsommardagen. Det blev en vända till med spel och förfest för att sedan dra till krogen och fira loss ordentligt där. Så i går kan jag inte säga att jag var den piggaste tjejen i stan, men jag lyckades i vilket fall få igång en storstädning för att få det fräscht och snyggt igen.

Så i dag blev det äntligen ett besök i stallet för att titta på den nya hästen som Julia och hennes familj köpt. Duke är riktigt fin och jag fick provrida honom efter det att Julia värmt upp och visat honom. Duke är en perfekt häst på alla sätt och vis, han lyssnar väldigt bra på hjälperna och nästan överdriver sina rörelser för att allt ska bli så bra som möjligt och gör man något fel så rättar han till en. Ska antagligen rida honom en gång i veckan framöver, vilket passar perfekt då det blir mer ridning på ridskolan nu till hösten.

Dem ringde från ridskolan och erbjöd mig en plats med dressyr som huvudinriktning, tydligen en väldigt bra grupp som jag tror att jag ska kunna utvecklas mycket i. Vad är det vi brukar säga? Det går bra nu...

 

 

 

Har inte hunnit skriva någonting på ett litet tag, det har varit riktigt mycket att göra på jobbet och så har jag försökt vara med mina närmaste så mycket som hinns med efter långa arbetsdagar. I tisdags var jag hem till Ingrid efter jobbet, köpte på mig vin och mörk choklad och dök upp vid 18-tiden. Det kändes verkligen hur härligt som helst att vara hos henne igen och prata med henne, det går alldeles för lång tid mellan gångerna vi ses och vi hade mycket att prata om! Det blev några glas rött och så var det dags att åka hem vid midnatt.

Igår shoppade jag ordentligt på H&M's rea. Det fanns otroligt mycket som föll mig alldeles utmärkt i smaken och jag plockade på mig en ordentlig bunt billiga användbara och framförallt bekväma kläder! Bilder kommer givetvis upp om en liten stund. Först hade jag tänkt handla över onlineshopen, det är så smidigt att slippa springa runt i en trång affär, men på onlineshopen är det alltid slutsålt väldigt tidigt och de enda storlekarna som är kvar är modell större. Så det var värt lite knuffande i affären här i stan. Nu har jag laddat upp ordentligt med bra festivalkläder!

Checkade ut från jobbet sent i dag, var en hel del att få ordning på innan jag kände mig trygg med att gå hem. Nu hoppas jag att allt ska vara ordentligt gjort så att jag kan njuta av den här semestern och slippa bekymra mig över hur det ska gå med beställningar, listor och personaladministration. Efter jobbet var det systemknuffande för att få hem all dryck inför morgondagens midsommarfirande i Svartbäcken.

Detta år satsar vi på en lugn tillställning med goda vänner, mat och dricka i lagom mängd. Det ska bli härligt att träffa alla igen och förhoppningsvis få en trevlig midsommarkväll. För att få lite feeling inför morgondagen kollade jag igenom lite bilder från midsommaren 2008 som spenderades på Alnö i Sundsvall, traditionellt och riktigt kul, den midsommaren kommer jag att komma ihåg länge! I morgon är det dags igen, dock på hemmaplan, men jag vet att det kommer bli minst lika speciellt.

 

Den här veckan har vi Emilia och det är för det mesta jättemysigt och gosigt att ha henne här hemma. Helt plötsligt blir det liv i lägenheten, det händer saker och det är aldrig en lugn sekund. Men precis som för alla föräldrar och bonusföräldrar så är det en utmaning när det kommer till energinivån. Emilia sover ganska dåligt de första nätterna hon byter hem, vilket jag tror beror på själva omställningen. Inatt vaknade hon precis när jag hunnit somna och grät högt, David tröstade och snart somnade hon om igen. Men det är som om jag alltid är på min vakt när jag sover, jag vaknar för minst pip, minsta antydan till att hon skulle vakna. Det drar givetvis enormt mycket energi. Så på morgonen skulle hon komma och lägga sig i våran säng, det får hon absolut göra, hon ska känna sig trygg, det är det viktigaste. Men självklart vaknar jag av bökandet.

Så på jobbet var det en riktig utmaning att hålla sig någorlunda vaken och jag kan inte säga att jag i dag fick överdrivet mycket gjort. Fick skriva en lång "att göra" lista inför morgondagen, så ikväll blir det tidigt sänggång för att orka med det tuffa arbetspass som väntar. En massa saker som ska fixas inför det att jag går på semester i nästa vecka, och jag vill verkligen inte röra till eller missa något nu så att det kör ihop sig på jobbet och jag inte kan göra något åt det.

I morgon får jag dessutom träffa min underbara vän Ingrid, med största förhoppning i alla fall. I dag var första budet, men med energibrist deluxe orkade jag inte annat än handla och åka hem för middag. Det blev en härlig potatisgratäng, lövbiff, sallad, rödvinsås och så ett glas Aussie (rött) för mig och David. Emilia fick nöja sig med middagen och ett glas mjölk. Alltid härligt att lyxa till det i början av veckan, då känns det nämligen helt okej.

Varannan helg så jobbar jag i en kundsupport som hanterar tekniska problem, nu kanske det låter lite mer än vad det är, men helt enkelt en produktkundsupport som vägleder kunderna i alla möjliga ärenden. Sedan några veckor tillbaka är jag numera anställd på företaget som helgsupport, när jag fick uppdraget var det via ett bemanningsföretag. Många suckar när jag berättar att jag ska jobba över helgen och inte festa, ta sovmorgon och bara göra ingenting. Jag tycker däremot att det är en ganska enkel och lättförtjänt väg till extra pengar i kassan. Trots att jag jobbar heltid på mitt egentliga arbete i veckorna, så känner jag nog precis som alla andra att det ibland är skönt att kunna unna sig något lite extra utan att behöva tänka på om det finns pengar till det.

Denna helg är således en vanlig jobbhelg. Jag trivs otroligt bra med mina kollegor på jobbet och får mycket hjälp av dem, vi jobbar verkligen i ett starkt team där vi är öppna och ärliga med varandra samtidigt som vi ställer upp för varandra. Vi började alla i samma veva vilket gör att vi alla känt av osäkerheten, pressen och trycket när en kund inte riktigt är nöjd med den service som erbjudits och erbjuds. Då känns det alltid skönt att ha en back up som kan stötta, ge några goda råd och peppa. Givetvis är det ibland tråkigt att behöva åka iväg när helgen bjuder på mycket annat, speciellt när det är fint väder, men samtidigt så handlar det inte om många timmar och eftermiddagarna och kvällarna är ju lediga, precis som vilka andra arbetsdagar som helst.

Dock suger det energi att alltid vara i jobbläge, och just nu väntar lägenheten på att bli plockad i, disken att få sig en lift till diskmaskinen och golvet skriker efter en omgång med dammsugaren. Jag trivs bättre i stillasittandes med tv:n på och katten vilandes bredvid mig i soffan, men snart kanske jag ska återfå lite energi till plockandet. Först måste jag bara kolla lite alternativ till snygga outfits, to be continued...