I lördags var det dags att ha hand om Ina för första gången på egen hand. Jag åkte ut till stallet tidigt (efter att först ha varit på ridskolan och ridit Rowan). Det blev städryck deluxe för min del, jag började fixa i skåp och putsa utrustning för glatta livet. Angelicas stall är så litet, så det är bara mysigt att vara där, fixa i fikadelen, pyssla i sadelkammaren och fixa till bland alla boxar. När jag tillslut ansåg mig vara klar med stallfixet för dagen var det dags att plocka in Ina.

När jag plockade in henne såg jag hur hon haltade ordentligt på höger fram. När jag kollade ner på benet så upptäckte jag att hon fått en ordentlig tappsko. Skon höll på att lossna och hade redan lossnat riktigt bra på ena sidan. In i stallet och telefonkonfererande med Angelica som försökte få tag på hovslagaren. Men då hovslagaren inte svarade så beslöt vi att jag skulle försöka dra ut den på egen hand med hjälp av en hammare. Jag drog och försökte i flera timmar kändes det som. Tillslut lossnade skon. Men Ina var fortfarande väldigt öm och när jag väl försökte mig på en tur i skritt på mjukt underlag så kände jag att hon haltade fortfarande, så det blev ingen tur för min del.

Så igår kom hovslagaren äntligen ut och slog på tappskon, vi kunde ta en tur direkt efteråt. Men då var istället insekterna på oss som sjutton, något Ina inte verkade vidare värst nöjd över. Den här veckan är det ons-lör som gäller för mig och Ina, vi hoppas att vi kan komma igång med konditionsträningen ordentligt nu!

Lite halvsuddig mobilbild på krokiga sömmar och sne sko.


Helt snett!


Alla hästarna som står i stallet just nu! Tripp trapp trull...