Det kanske är uppfattat, men jag har alltid varit hästintressad. Det ligger långt tillbaks i tiden, som sex år gammal cyklade jag de dryga två kilometrarna till ridskolan på en cykel som min pappa lackerat i regnbågens alla färger. Det passerade sköthästar, medryttarhästar och foderhästar och så den egna hästen. Nu när ridskolan har sommarstängt, hästen är såld och det dröjer några veckor innan jag för en vecka skall hyra ponny på ridskolan så kan jag inte annat än meddela att abstinensen är fruktansvärd.

Julia ska ju köpa en egen ponny dessutom och jag har fått äran att få hjälpa till med den. Förhoppningsvis blir det en liten söt skimmel som nu här i veckan ska veterinärbesiktigas och förhoppningsvis får jag snart åka ut till stallet igen. När man är van vid att var och varannan dag mocka, fixa foder, prata hagar och ridning med tjejerna i stallet och rida hårda pass, så är det en total omställning att bara sitta hemma. Helt plötsligt vet jag inte vad jag ska göra, eftermiddagarna spenderas framför tv:n och med alltmänt "ingenting göra". Givetvis kollar jag på alla väl bevarade ridbilder som samlats genom åren:

Min första hästkärlek, Isola, ett fullblodssto som jag red under minst ett års tid och som det verkligen klickade med. Hon togs bort för några år sedan p.g.a sin ålder och dess krämpor, men jag kommer alltid komma ihåg henne som min första hästkärlek, en riktig prinsessa!

Vernon, en b-ponny som jag red till under några månader innan det var dags för honom att säljas. Vernon var en rädd liten häst som gjorde allt för att komma undan det han var osäker på, men efter många turer på hans rygg (och också de gånger jag lyckades bli avkastad) blev han tillslut en självsäker ponny som såldes som dressyrämne till en familj.

Achilles, stallets grinpelle, som jag var skötare åt under några års tid. Här tävlar vi LB:1 under skolmästerskapen och slutar med en andra plats. Achilles finns inte längre kvar på ridskolan, utan är numera pensionerad.

Quievy, eller Kiwi som hon kallades till vardags, var även hon en ponny som stod i samma stall som Vernon och ägdes av samma familj. En tävlingsponny i hoppning som jag tränade och red när inte familjens dotter hade möjlighet. Kiwi var en ponny med temperament och nerv, men otroligt trevlig.

Diesel, eller Cool to Berich, som jag och min kompis Anna hade på foderr ett tag, en väldigt trevlig häst som p.g.a olika omständigheter sedan såldes till Åland som ridskolehäst i mindre verksamhet.

Lady, sist i ledet. Mitt vackra sto som jag för snart en månad sedan sålde till Göteborg. Världens vackraste med ett fantastiskt temperament och enorm potential. Det finns många dagar och tillfällen då jag saknar henne, men med vetskapen om att hon har det bra känner jag mig trygg med att gå vidare. Vi fick många fina år tillsammans!