PS!
Jag börjar bli riktigt nervös inför morgondagens programridning, försöker lära mig programmet och komma ihåg det i huvudet, inte det lättaste! Alla tummar håller jag för mig själv i morgon!
En stjärna
Angelica gav mig en vägbeskrivning för att komma till riktigt bra ridvägar, och en klump slängde sig av nervorisitet i magen när hon förklarade hur jag skulle rida under motorvägen (alltså under två viadukter) längs en mindre trafikerad motorväg. Jag har alltid haft nervösa hästar som inte har varit av det stensäkra slaget och därav kände jag nu hur det skulle bli en riktig utmaning att komma till fina grusade vägar. Men jag slängde mig upp på Inas rygg och försökte skaka av mig känslan av obehag. Ina var hur cool som helst, längs vägen kom både bilar i hög hastighet och motorcyklar, hon brydde sig inte nämnvärt annat än att hon ryckte till ibland när hon tyckte att någon bil åkte förbi i lite väl hög hastighet.
Snart kom vi till dem fantastiska grusvägarna, milslånga vägar med perfekta trav och galoppsträckor och härliga backar att träna konditionen på. Jag galopperade inte på Ina första gången jag provred henne, men nu gav jag det ett försök. Hennes galopp är gunghästaktig, mjuk och trevlig. Jag kände mig som en fälttävlansryttare uppe på hennes rygg i ett bra cantrat tempo. Helt plötsligt kände jag hur känslan spred sig i hela kroppen, känslan av att det här är det rätta, det är den här hästen jag ska rida, det är den här hästen jag ska tävla.
Jag tror att Ina kan bli en riktig hoppstjärna, med sitt steg och tempo kommer hon att kunna klippa många hinder med god marginal. Nu ska jag försöka knåpa ihop ett mail till Angelica med målen för den här terminen och hur vi ska rida för att få fram en riktig stjärna, och så fort jag får tag på en vettig kamera ska det dokumenteras i minsta detalj!
Over and out
Snart börjar onsdagen!
I dag har jag fullt upp, hela dagen! Snart är det dags att hoppa på bussen och åka i väg till ridskolan för att rida dagens pass med Rowan, vi ska fortsätta öva på galoppen, och rida några delar av programmet. I morgon är det ju allvar med programuppridningen som hägrar (och ska jag vara ärlig så har jag inte pluggat programmet ett dugg). Sen efter ridskolan är det dags att åka in till stan igen och ta upptåget ut till Knivsta där jag skall möta upp Angelica för att åka ut till hennes stall och prata upplägg och planering.
Efter hästeriet i dag så bär det av mot stan igen där jag ska träffa mitt hjärta och gå på bio. Det ska bli kul att göra någonting utanför hemmet och eftersom att vi båda vill se den nya filmen "Poppers Pingviner" med Jim Carrey så blir det en perfekt film att avsluta kvällen med!
Dags för mig att glutta på programmet, och försöka ta mig till bussen!
En ny dator och en glömd semesterutcheckning
Eftersom att jag surfar och bloggar mest så blev det en smart och söt liten mini netbook. Perfekt att bära med sig, lagom till allt och förutom att den kan vara lite seg i sin tankeverksamhet så är den otroligt trevlig att hålla på med.
Nu under morgonen har jag försökt få tag på någon på jobbet eftersom att jag igår kväll kom på att jag nog glömde stämpla ut för semester när jag drog kortet för en och en halv vecka sedan. Eftersom att det blir helt galet i vårat löneprogram måste det justeras, men det verkar som om jag får åka in och fixa det på egen hand då alla andra är på...just det...semester.
Här är min nya laptop!
Hälsoundersökning och en trollerisadel
Morgonen tillbringade jag på Akademiska, det var dags för den årliga hälsoundersökningen för att få p-piller utskrivet. En otroligt trevlig barnmorska genomförde undersökningen som i stort sett innefattade vikt, blodtryck och frågor om just hälsa. Det skulle visa sig att jag har puls som en elitidrottare, ett stabilt blodtryck och mer än gärna kan trycka i mig en macka extra till frukost, då jag ligger på ett precist BMI.
Efter undersökningen bar det av mot Hööks för att inhandla dressyrspö och sporrar och få lite fart på den trötta runda ponnyn. Hittade även ett par ridbyxor och tröja som jag blev bra sugen på, men det blir nästa shoppingrunda!
Väl uppe i sadeln fungerade allt mycket bättre i dag, och jag tror faktiskt att det faktum att jag fick rida i dressyrsadel i stället för den vanliga skolsadeln gjorde susen! Rowan trampade på mycket bättre, höll sig i en lagomt stadig form och gick mycket bättre fram för skänkeln. Dock kände jag att galoppen kan bli ett problem på torsdag, så fort jag ökade galoppen över medellinjen bytte Rowan bryskt till trav och en slängig sådan, det får helt klart bli finslipning på den!
Avslutar kvällen med målplanering
Givetvis kommer samtliga mål att gå att följa här på bloggen. Innan vi kan sätta igång med att checka av listan så är det dags för konditionsträning för Ina, vi ska lära känna varandra ordentligt och bygga muskler. På onsdag sätter vi igång, häng med och följ utvecklingen här på bloggen!
Hyrvecka på ridskolan
Uppsutten och klar kändes det som om jag red ett utsmetat tuggummi. Rowan var trött och seg och mer uppmärksam på allt runtomkring än på själva ridningen. Det var helt klart inte våran dag i dag. Formen var usel, jag tappade planeringen totalt vilket resulterade i dåliga vägval och ett urkasst tempo. Med ett mycket kort trasigt spö tillhands var det inte mycket jag kunde göra annat än att driva på för kung och fosterland. En rund, betestrött och finurlig ponny försökte sitt bästa, men jag gav upp efter 45 minuters ridning.
I morgon blir det jag som åker till ridsportbutiken och köper mig ett ordentligt dressyrspö och ett par sporrar, för utan ett bra tempo och tramp får vi ingen action i fram heller. Jag passar också på att önska mig själv lycka till på torsdag, det kan sannerligen behövas!
Och så kom Ina
När jag trodde att jag hade fått alla chanser i världen, så dök ytterligare en chans upp som kändes alldeles overklig. En kväll i förra veckan mottog jag ett mail från en tjej som har ett litet stall ute på landet som hon hyr åt sina hästar, därtill hyr hon ut några boxar åt andra personer. Hon hade läst min annons som legat ute på nätet om en önskan om att få rida mer och i mailet beskrev hon hur hon fastande för något i annonsen vilket gjorde att hon hörde av sig. Hon presenterade sitt sto, en sjuåring efter Zeb (en otroligt vacker hopphingst), som hon behöver hjälp med så många gånger i veckan som möjligt. Stallet ligger en bit från stan, det går snabbt med tåget och sedan är det inte alltför långt från stationen. Jag bestämde mig för att åka ut och titta på stoet, eftersom jag inte hunnit vara runt och titta på så många hästar, trots många gensvar på min annons rasslandes i inkorgen.
Stallet ligger mysigt till i en dunge efter en större asfalterad väg. Fem boxar i modern tappning, liten sadelkammare och så enorma hagar som sträcker sig över stock och sten med skyddande skog. Tjejen som ringt mig visade sig heta Angelica och var otroligt trevlig och lättsam. För tillfället står det tre hästar i stallet som just nu njuter av betesperioden, en nordsvensk, en shetlandsponny och så Ina. När jag såg henne i hagen slogs jag av hennes försiktiga framtoning, hon är en häst med enorm potential, men som ser ut att behöva lite hjälp med att hitta den. En vacker skäck, och trots att hon är hög har hon ponnykaraktär. Jag fick rida henne längs en grusad väg med Angelica på cykel vid sidan om och sedan känna lite på henne i en av sommarhagarna. Det verkade ha varit en jobbig natt för Ina, hon var trött och lite seg att få i tempo, och Angelica menade på att hon är två olika hästar i en. Om vintern är hon spritt språngande galen med en energi som behöver ventileras bokstavligen, och om sommaren är hon lugn och sävlig för det mesta.
Efter provridningen bestämde jag mig, det här är precis det projekt jag längtat och trånat efter. Angelica har en önskan om att få Ina inhoppad och tävlad, och jag kommer göra allt som står i min makt och kunskap för att uppfylla detta. Om jag så ska skära ned på sömn och socialt liv, så skall jag banne mig starta minst en regional innan det här året är slut. Men vi börjar med målplaneringen, och framtidsutsikterna först.
Här har vi mitt nya stjärnskott, Ina!
Ina är efter Zeb, denna läckra hingst!
Den stora fixardagen
Sen är det dags att se över aktivitetsschemat, jag har en hel del som jag skulle vilja besöka tillsammans med min vackra familj, saker som givetvis är anpassade för barn, detta för att Emilia skall få en rolig och spännande vecka hos oss. När det är vanlig vecka är det inte sällan det blir slentrianmässigt här hemma, allt går på rutin och inget vidare roligt händer. Men den här veckan tänkte jag försöka göra mitt bästa för att vi ska äta ordentligt alla tre, göra en massa skojiga saker och verkligen utnyttja veckan till max. Det finns en hel del billiga saker för familjer att hitta på (nu när det är veckan innan lön och pengarna inte direkt regnar över oss): Biotopia har en småkrypsvisning där dem pratar om olika småkryp som finns i svenska skogar och barnen får titta på och lära känna igen dem, Disagården har visning av deras anrika 1800-talsgård anpassat utefter barnens ålder och Parksnäckan har roliga små festivaler för barn med Mamma Mu. Dessutom får vi inte glömma smultronställen som badplatserna Lyssnarängen och Vårdsätra. Det blir nog en spännande vecka det här!
Dessutom ringde Thomas mig nu under morgonen för att höra om jag kunde ta hand om Duke under några dagar eftersom att deras familj skall åka och njuta av Öregrund, en vacker hamnstad (vet inte riktigt om man kan kalla det stad) utanför Uppsala. Jag tackade givetvis ja, som jag har saknat hästarna finns det inget som kan stoppa mig nu! Gud så härligt det ska bli att rå om den vackra sagohästen.
Nej, nu dags för ett ryck, det blir mycket på schemat i dag!
En liten glimt på den fina stjärnan jag skall få rå om i några dagar!
Tacksamhet
Jag är tacksam över min lilla familj, David och Emilia, fantastiska människor som jag undrar hur jag skulle kunna leva utan. Och jag är tacksam över min stora familj, alla mina släktingar och alla personer som kommit in i mitt liv och blivit familj och är otroligt värdefulla och kloka människor. Jag kommer alltid att ge dem allt dem behöver, allt dem vill ha och allt dem önskar, i den mån jag kan.
Jag är otroligt tacksam över att jag får vara med hästarna, djur som jag älskar så otroligt mycket och som skänker mig så mycket glädje. Och jag är tacksam över att jag får ha en katt hemma som är så vacker och så mysig.
Ibland behövs ett uppvaknande, när vardagen intensivt rullar på och allt runtom blir till grått brus. Ett uppvaknande som gör att man inser vad det är man faktiskt har, vad det är som finns med varje dag, och uppskatta det, för det är det viktigaste och vackraste i livet.
En liten del av allt det jag är tacksam över, tack för att detta förgyller mitt liv!
Spännande saker på ingång!
I morgon eftermiddag går jag återigen på semester, ytterligare två veckor utan jobb väntar. Första veckan har vi Emilia, förhoppningsvis har vi pengar nog så att vi kan åka iväg och avsluta den veckan i en hyrd stuga några mil från stan. Sen är det dags för min hyra häst vecka! Jag har ju hyrt en ponny på ridskolan vecka 30, det ska bli riktigt roligt att verkligen få komma igång med ridningen igen. Torsdagen vecka 30 har jag dessutom anmält mig till programridning med samma ponny, en uppridning som liknar tävling, men som är mycket mer avslappnad. Får vi se vad som sitter och vad jag som ryttare behöver öva på.
Funderar även på att köpa in en snygg design till bloggen eftersom att den här designen inte verkar fungera så bra som jag först trodde, jag återkommer om det :)
Smärta är inget att vänja sig vid
Jag är nästan aldrig sjuk i vanliga fall, förkylningar och sådant passerar såklart som för alla andra under vissa årstider när infektionerna går runt. Men jag brukar kunna uthärda det mesta, behöver nästan aldrig åka in till något sjukhus eller bli behandlad. Dock hatar jag känslan av att vara sjuk, det är så begränsande och sätter så många käppar i hjulen. Jag får ingen ork, ingen vilja, till att göra någonting. David, mitt hjärta, har varit underbar hela morgonen. Han har kommit och passat upp och kollat hur det är, och han har tvingat i mig läkemedel för att lindre den värsta smärtan. Världens goaste katt Sessan ligger här i sängen och vakar, hon är helt galen på att läsa av en. När jag är ledsen eller sjuk eller vad det nu kan vara så ligger hon tätt intill och lugnar, lilla hjärtat. Nu väntar jag bara på att få riktig medicin så att jag kan få må bättre och bli frisk.
Smärta är inget att vänja sig vid, men när det kommer till just smärta är jag en riktig fighter, jag drar mig in i det längsta för att klaga och söka hjälp, men smärta är inget att vänja sig vid. Smärtan ska bort och jag ska kunna fortsätta måla, slipa och fixa.
Köket börjar ta form
Äntligen hemma och där väntar renovering
Hemma igen och det är så skönt att kunna gå på toa när man vill, ta en lång dusch med en massa handdukar och smörja in sig med alla möjliga krämer.Vi fick också tid att sova ut och ta det lugnt innan det var dags att hämta lillan i går kväll hos farmor. Samtidigt så körde vi igång renovering i går förmiddag. Viktor och hans flickvän kom över och hjälpte oss med köket, nu har vi fått upp vin och bokskåp, installation till fläkten och listor i sidorna på öppningen samt taklampor. I dag kommer Joel över med lite saker som vi behöver och hjälper oss kanske med elen så vi kan få igång fläkten också. Bilder kommer snart.
Nu har jag och Emilia bestämt oss för att gå ut och slipa lite på staketet så vi kan måla om våran uteplats sen. Dags att börja dagen !
