Det har blivit mycket uteridning för mig och Ina, vilket jag tycker är jättebra. Det är klart att det inte alltid är kul att rida i halvtaskigt väder, eller i värsta fall spöregn, men jag tror att det är bra för henne att få vara ute på turer som mycket som möjligt för att miljötränas och bli stabilare som individ. Jag vet att jag har haft bra mycket mer problem med hästar som mestadels harvat runt i ridhuset, ridhuset blir en alldeles för stor trygghet för dem och då blir allting utanför väggarna potentiella hot. Senaste passet fick jag och Ina en riktig utmaning serverad.

Det var dags att rida ut som vanligt och ingenting annorlunda egentligen, förutom att Cirkus Maximum börjat skylta inför kommande föreställning över hela stan och hela vägen ut mot stallet. Precis vid vägkorsningen, där jag och Ina brukar rida över för att komma till grusvägarna, hade dem slängt upp en ordentlig skylt som berättade när cirkusen skulle komma till Knivsta. Jag red på som vanligt mot grusvägarna och fick såklart tvärstopp i korsningen. Ina såg direkt att något var annorlunda och eftersom hon är lite känslig mot starka färger och därtill i skyltformat, tog det ett tag innan vi överhuvudtaget kom förbi, och Ina var självklart spänd som en fiolsträng under passeringen. Men hon är tuff Ina, hon gör aldrig någonting dumt och litar alltid på sin ryttares omdöme.

Väl i skogen så träffade vi på både en ganska stor skåpbil och en traktor med släp, Ina tittade nyfiket, men gjorde ingenting och jag var stolt när jag red hem, det känns så tryggt att rida på en häst som verkligen är stabil trots att hon tycker att saker är läskigt, men helst skulle hon nog vilja vara utan cirkus...

Efter ridningen av Duke var det dags att skynda till ridskolan. När jag kom dit så insåg jag ganska snart att det var hoppning på schemat och jag som fått Ross tilldelad fick skynda mig med att göra i ordning honom. Vi började med att mjuka upp hästarna över bommar på medellinjen, skänkelvikning in, rakt över bommarna och så skänkelvikning ut på spåret igen. Ross verkar tycka hoppning är det roligaste som finns och var ganska ofokuserad under själva framridningen, därtill har han problem med att hålla galoppen och faller lätt ur när han tycker att det blir för jobbigt, så det var bara att jobba för kung och fosterland.

Krysshoppning till att börja med, jag fick hålla stadigt tempo in och skänkla på för att få ett bra skjut. Ross hoppade stort och tyckte det var riktigt skoj, jag försökte tänka på att andas och hålla ordning på ben, blick och tyglar. Sen var det dags för tvåkombination, första gången gick det bra, men så fort andra hindret gick från att vara rättuppstående till ett stigsprång blev Ross förvånad och tvärnitade. Jag hade såklart grus i huvudet och tänkte inte på att skänkla på mellan hindrena, så det var helt och hållet mitt misstag att vi fick en nit. Resten av lektionen tuffade Ross på bra och hoppade riktigt snyggt.

För mig att tänka på blir alltså att alltid vara med och känna av när tvekan uppstår för att då trycka till lite extra.


Ross
Bilden lånad från ridskolans hemsida.

Jag tror att alla vi som håller på aktivt med hästar och ridning mer än gärna köper grejer åt våra hästar än att lägga ned pengar på att köpa oss själva ordentliga kläder, skor och skönhetsprylar. Jag är helt klart en av dem som gärna köper saker i hästväg, men sällan till mig själv. Här kommer höstens inköp:

Dressyrschabrak från Hööks: När dressyrträningarna drar igång måste vi ha ett ordentligt schabrak som dessutom ser bra ut på fröken Ina. Detta hade jag tänkt beställa med namnbrodyr, då tillkommer ett pris om 99 kronor. Schabraket kommer från tillverkaren "Showmaster". Jag gillar det klassiska snittet och det silverfärgade kantbandet som detalj.

Fårskinnspadd: Fårskinnspaddar kommer nog alltid hänga kvar som en klassiker och modefluga. Därtill ligger sadeln stabilt med en ordentligt stoppad padd och minskar risken för obehagligt tryck. Dock är fårskinnspaddarna alltid dyra, då ärr denna ett bra alternativ, samma material, men från tillverkaren Haglunds.

Fleecetäcke: Ett väldigt billigt och prisvärt täcke från Haglunds. Blir perfekt för Ina att ha till och från träningar och tävlingar. Detta kan också beställas med brodyr, brodyren går på 150 kronor.

Pannband: Den fina detaljen med kronan i det v-formade pannbandets mitt, är otroligt snyggt!

Lädergjord: En anatomisk gjord som är bra för mig och Ina som både rider hoppning och dressyr. Denna med resår på båda sidor, något jag verkligen föredrar eftersom att det får sadeln att ligga mycket bättre. Därtill snabbknäppe för hjälptyglar.

Aachenträns: Ett riktigt snyggt träns med den tjocka nosgrimman med vit kant som detalj, detta är en modell jag verkligen gillar och ett träns som kommer att användas flitigt under träningarna på Ledingenäs!

Dagen började med stress och panik till dagis med Emilia. Hon hade sovit dåligt under natten så hon var trött, men otroligt medgörlig och snart hade vi kommit innanför dagisgrindarna på nya dagiset. Maraton till jobbet och jag kom precis inom flexramen. Blev en lugn dag, trots alla småstressiga uppgifter, och jag checkade ut i lugn och ro vid fem. På stan tog jag god tid på mig med att åka till ridskolan, eftersom jag enligt kalendern inte skulle sitta till häst förens 19.30 kände jag ingen stress överhuvudtaget.

Jag bestämde mig för att åka en buss tidigare till ridskolan för att få god tid på mig att byta om, göra i ordning hästen och putsa upp jodphursen och chapsen. När jag kom till stallet så gick jag in på toaletten för att byta om och passade på att kolla via mobilens webbläsare om det var någon annan grupp som skulle rida samma tid som oss. Det var då jag fick sin på det, 18.30 stod min grupp på tur i schemat. Klockan var 18.35 och jag sprang fort till stallet. Gruppen hade precis börjat skritta igång och min instruktör stod i mitten av ridhuset. När hon fick syn på mig hjälpte hon dock mig snabbt att fixa häst, medan jag gjorde en stålmannen i stallets förvaringsrum.

Snart satt jag på min favorit, Pim Pim, ett nätt fullblod som jag alltid blir så glad av att rida, han är lagom pigg och ordentligt skolad. Det var öppnor längs medellinjen och så var det skänkelvikningar ut på spåret igen. Det kändes som om jag och Pim Pim kom riktigt bra överens och vi fick mycket beröm för bra förflyttningar.

Nu är jag hemma, med en timme till godo, det är en film igång på tv:n och jag funderar på att gå och ta mig en varm dusch. Först ska jag bara lägga upp några av de schyssta prylar till Ina jag funderar på att beställa.

Pim Pim
Bilden lånad från ridskolans hemsida

Nästa vecka känns det som att hösten börjar närma sig med raska steg. Skolorna börjar igen, dem flesta kommer tillbaks till jobbet efter några veckors semester och bussarna börjar gå allt tätare. Därtill börjar ridskolorna och träningarna med sina höstterminer.

Den här hösten tror jag att jag kommer att utvecklas massor som ryttare. Minst fyra tillfällen i veckan kommer att ägnas åt pass för instruktör. På måndagar är det ridskolan som gäller, vanlig ridgrupp på en snäppet högre nivå, tidigare red jag på lördagar, men då jag jobbar varje helg i höst funkar det helt enkelt inte tidsmässigt. Sen är det träningar för Ulf Lind på Ledingenäs med Ina varannan vecka, dressyrträning vilket jag tror kan vara väldigt nyttigt för oss som grund inför den kommande hoppningen. Jag behöver lära mig att kräva lite mer av henne och hon behöver utbildas vidare för ett instruktörsöga. Sedan får vi se vilken dag hopp/markarbetsträningarna för Malin på Träfallet hamnar på, första tillfället är nu torsdag. Och så fredagar då det är ridskola igen i en något mindre grupp om max sex ryttare som rider dressyrspecial.

Det ska bli riktigt spännande att se vad den här hösten kommer att ge, men jag tror att jag kommer lära mig en hel del och bli snäppet vassare när det kommer till sits, reaktion och tydliga hjälper. Givetvis kommer alla pass att kunna följas här i bloggen!

Jag gick upp 05.00 imorse. Hela huvudet var degigt när jag försökte komma igång med att packa ner alla saker inför dagen och därtill koka kaffe samt kolla busstider. Strax över 06.00 var jag på plats på ridskolan. Det var inte särskilt mycket folk på plats, funktionärera för dagen höll som bäst på att öppna upp sekretariatet och kontrollera all utrustning som skulle komma att användas under dagen. Jag fick instruktioner och startlistor och så var vi igång. I första klassen hade jag inte hunnit bli riktigt varm i kläderna, det var många krånliga namn, olika klubbar att hålla kolla på och födelseår och härstamningar åt höger och vänster. Efter halva klassen hade gått började allting kännas bättre och det blev endast ett fåtal felsägningar under hela klassen.

Det var spännande att se så många fantastiska ekipage. Och en ryttare som jag bara måste be om att få nämna är Louise Sättermann på Alex, segrande i eftermiddagens Medelsvår B:4. Jag har stått i samma stall som Louise då jag hade egen häst och nu är det Duke som står där i stället. Och jag blir alltid lika imponerad när jag ser Louise rida, hon har en fantastisk känsla som är mjuk och tydlig, och hennes valack Alex är underbar att se på. Jag hoppas se mer av dem på hemmabanorna!


En bild från dagens speakerkontor!

Efter tävlingarna åkte jag direkt till Knivsta för att rida Ina, fy bubblan vad jag har saknat min favorit! Red ut på grusvägarna och med inspirationen färsk efter dagens tävlingar red vi mycket mjukgörande övningar, öppnor, slutor, skänkelvikningar och serpentiner. Ina var stundtals precis där jag vill ha henne, mellan hand och skänkel med bra tempo, bra form där hon varken blir för hög eller låg och ett riktigt härligt tramp. Sen blev hon stundtals lite tittig och lite hoppig, men det var inget hon hakade upp sig på. Galopp i uppförbackar i ökad galopp, för att sedan samla upp galoppen på raksträckorna.

Nu är jag äntligen hemma hos min fina familj, David och jag ligger och segkollar på Hollywood Giggolo. En dag som helst klart varit allt i hästväg !

Blir ett kort inlägg ikväll, snart dags att gå upp igen för att ta bussen ut till ridskolan och vara speaker under morgondagens regionala dressyr. Det ska bli ett riktigt spännande och roligt uppdrag! Jag hoppas att allting ska gå så bra som möjligt :D

Sen efter morgondagens tävlingar ska jag ut till Knivsta och rida Ina, guuud vad jag har saknat henne!

Efter jobbet blev jag riktigt sugen på en ordentlig middag. Det har varit alldeles för många dagar nu som jag levt på snabbmat för att hinna äta något mellan jobbet och stallet. Så efter jobbet slank jag förbi affären och köpte på mig lövbiff, grönsaker att rosta och rödvinssås

. Dessutom plockade jag med mig lite tapastillbehör och efter svängen i affären var det systemet som var nästa stopp för en flaska rödvin.

Ikväll blir det alltså ordentlig middag och gourmetmys framför tv:n, precis vad jag tror att jag behöver för att kicka igång igen i morgon.

Sitter hemma och försöker varva ner för att kunna somna om ett litet tag. Ska upp tidigt i morgon för att åka till kundsupporten. Hela hösten kommer det var jobb sju dagar i veckan, några tillfällen får jag ledigt, men det är inte många det handlar om. Helgerna går lätt, det är inte långa pass och det är under tider då jag annars inte gör något speciellt.

Planen är att kunna få lite ordning i ekonomin och med det kunna se ut nya möjligheter, det finns mycket jag skulle vilja göra och hoppas kunna göra, och eventuellt kan nästa år erbjuda mig en hel del av den varan. Så jag jobbar hårt och försöker få saker i balans. Därtill är det alltid en bra erfarenhet att lägga till på mitt CV.

Dags att sova nu, en hel höst väntar med samma schema!

Godnatt!

Jag är fortfarande i chock, imponerad och glad. I dag var det dags för en kortare skrittrunda, bara så pass att Ina fick röra på sig och gå en liten lagom tur. Red bort mot Träfallet och Ina började genast showa för hästarna hon såg i beteshagarna runtomkring. Hon showade så pass mycket att hon inte hade någon ordning på benen alls och det resulterade i lite kanande och snubblingar. På vägen tillbaks jobbade jag med huvudet i skritten, hon har ju som bekant problem med att koncentrera sig vid skrittarbete.

Helt plötsligt var det som om allting bara satt på plats, Ina bar upp sig på ett helt annat sätt och tuggade på bettet, jag kunde ställa och böja bäst jag ville och hon hade bra tempo. Jag blev helt paff, jag trodde minsann att det här skulle ta mig längre tid att klura ut. Men Ina talade om för mig klart och tydligt att hon behöver trygg stöd från båda skänklarna och en aktiv hand för att visa sig från sin bästa sida. Jag berömde och avslutade när jag fick henne precis där jag velat ha henne.

Efter passet var jag helt överlycklig, det kändes som om vi någonstans fann varandra på ett mycket bra och positivt sätt, tänk att hästar kan göra en så lycklig! Jag ville omedelbart slå larm om detta pass, boka tränare från landets alla hörn och ställa upp i världens alla tävlingar. Men sakta i backarna nu... en sak i taget. Jag ringde bara Malin på ridanläggningen för att boka träning, helst hade jag ju velat rida för tränare redan i morgon, men då Malin inte hade tid så bokade vi in en tid till nästa helg, då börjar allvaret!

Vackra Ina.
Bild lånad från Angelica.

Efter jobbet var det dags för den nya vardagen,vardagen med häst och ridning efter jobbet. Sprang ner till hagen för att plocka upp Ina och såg då den nya hästen som kommit till stallet. Den har inte riktigt kommit in i flocken än och såg så ensam ut där den stod i hörnet av den stora sommarhagen och kollade ut över ängarna.

I dag var det dags för Inas första intensivpass, testade med ett nytt bett för att se om hon skulle gå bättre på det. Hon har fortfarande problem med huvudet i skritten, hon vill bara ruska det hela tiden, men i traven och galoppen är det inga problem. Men det nya bettet var en besvikelse, hon kändes helt stum i munnen och blev otroligt stark, dock slutade ruskandet på huvudet en aning.

Ina var helt riktigt stirrig nästan hela turen, innan vi en kommit i väg så tvärbromsade hon när hon fick syn på fåren i fårhagen. Vilket är ganska kul eftersom att hon inte reagerar på något annat såsom tunga fordon, motorcyklar och höga ljud.Det blir monitorträning med Fåret Shaun på högvarv i höst för att bota denna fobi.

En lång dag går mot sitt slut, nu är det dags att sova för att få nya krafter innan ytterligare en hetsig morgondag!

Inas nya psykriatiker...

Lite halvsuddig mobilbild på krokiga sömmar och sne sko.


Helt snett!


Alla hästarna som står i stallet just nu! Tripp trapp trull...

Senast jag skrev så var jag ju i full gång med att lära mig ett dressyrprogram, tänkt att ridas upp i torsdags. När jag så i torsdags red morgonpasset för att stämma av allting så kändes det väl sisådär, vi fick bara tillgång till halva ridhuset p.g.a pågående strölektion och det var mycket hästar som skulle trängas på lite utrymme. Vanligtvis så är det ju inga som helst problem när det är lektion att trängas lite, man vet vart man ska någonstans och folk håller koll på varandra. Men när det är fri ridning så är det svårt att veta vart alla ska ta vägen.

När jag kom tillbaks till stallet igen och skulle ta mig hemåt så märkte jag att mitt bankomatkort var puts väck, antingen har det blivit stulet eller så har jag i all hast slarvat bort det. Detta var ju otroligt typiskt! Jag som skulle iväg till Hööks för att inhandla nya grejer så att jag kunde vara lite tillpiffad under uppridningen och därtill betala startavgiften för uppridningen. Det slutade med att jag fick stryka mig, aldrig att jag rider upp stressad och snurrig, jag vill vara väl förberedd!

Bättre lycka nästa gång, då ska jag vara förberedd i minsta detalj!