Efter hovbölden är Ina nu äntligen under igångsättning. Hoven har läkt någorlunda och vi är pågång framåt igen. Det har fått mig att tänka på att vi kanske hade lite bråttom under sommaren, jag ville så gärna komma igång att jag tappade bort grunden och allt som måste fungera innan det är dags att boka in tävlingar och träningar.

Nu har vi fokus på en dag i taget, jag har lagt upp ett träningsschema för nästa vecka som vi skall följa till punkt och pricka och så försöker vi sakta men säkert lägga grunden inför våren. För det är inte förens i vår vi skall komma igång på riktigt, som vi ska praktisera det vi ska jobba med under hösten och vintern. Givetvis kommer igångsättningen att gå att följa här på bloggen. Vi hörs!

Oftast ses vi i stallet, springer förbi varandra och uppdaterar varandra om hästarnas olika status fysiskt, om någon häst har fått en svullnad eller ett sår och hur det går med igångsättningar, träningsprogram och förslag på utrustning, tränare och upplägg. Men förra fredagen skulle vi ses bortom halm, leriga hagar och toktunga vattenhinkar. Det var dags för fest med Angelica och hennes vänner. Angelica äger Ina som jag rider och tränar några gånger i veckan och den här fredagen var det dags att göra någonting annorlunda.

Jag var som vanligt superstressad, det var löning i stan och jag skulle på någon timme hitta kvällens outfit, in på systemet och därtill hinna köpa annat smått som behövdes hemma. Jag sprang runt som en galning i alla butiker, stod och stampade i alla köer, klockan var runt kvart i fem när jag äntligen kom iväg med bussen hem och då var det att rusa in i duschen och göra sig i ordning som var prio ett, jag skulle nämligen vara i Knivsta 18.30.

Kvällen började med att vi fastnade på en pizzeria, i löningstid och middagstid tänker många på samma sätt som vi, att det är så enkelt att köpa med sig en pizza. I nästan 40 minuter hängde vi på pizzerian innan vi äntligen kunde plocka med pizzorna hem. Hungriga var vi också, så pizzorna slukades ganska så fort.

Vi hade blivit hembjudna till Angelicas kompis Emma som bor i ett otroligt fint radhus i Knivsta och där åt vi och drack innan det var dags att dra in till stan. Inas tidigare medryttare Mikaela var också med, det var trevligt att träffa henne och prata med henne, en tjej som det helt klart verkar vara ordning och reda på. Sedan var Therese med, ytterligare en vän till Angelica. Efter en lång förfest skulle vi knalla in till Knivsta för att ta tåget till stan. Mikaela som skulle jobba dagen efter åkte hem och restrerande såg fram emot en kväll på Flustret. Men så var Emma trött och ville hem, så snart var det bara jag, Angelica och Therese kvar.

Kvällen blev helt okej, Flustret har väl inte riktigt varit en favorit hos mig, dels för alla män som kommer med taskiga raggningsförsök. Tillslut hade jag nog lurat en hel drös att jag var gift (dock utan ring) och dessutom hade en fyraåring hemma. Det är ju delvis sanning i det, bara att jag varken är gift eller att lilla E är min dotter, men det fungerade någorlunda effektivt mot dem värsta raggardrönarna.

En helt klart värd kväll att göra om, det är alltid kul att ses bortom stallplan och göra någonting helt annat, för att lära känna varandra bättre. Ett tips till alla stalltjejer där ute, ut med er!


Hahaha, glada tjejer på tågperrongen!


Emma var glad, men trött stackarn!


Therese var glad hon med och hade god kontakt med mobilen :)

I torsdags förra veckan var det så dags för att gå och se Babben på Göteborgs Nation. Hon skulle hålla föredrag för oss Unionenmedlemmar (facket) och jag hade i god tid anmält mig, dels för att jag tycker att Babben verkar vara en väldigt varm och omtänksam människa, men också en person som bär på en hel del väl grundade tankar om hur vi som människor fungerar.

Babbens föredrag var i huvudsak inriktad på stress och hur vi i dagens moderna samhälle har en så oerhörd prestationsångest. Vi vill prestera överallt, vara bäst på jobbet, bästa föräldern, ha den bästa trädgården och det bästa livet både fysiskt och själsligt. Det gör att många av oss går med enorma skygglappar och bara fokuserar på allt det vi ska vara bäst på istället för att fokusera på det vi mår bra av och tycker är kul.

Jag är en typisk 110% människa. När jag trivs med något, tycker att något verkar spännande eller kul så blir jag helt uppslukad av det projektet och lägger ned all min energi på det. När sedan allt annat runtomkring ska hänga med såsom vila, ordentlig kost och familjeliv, så blir det en svår ekvation, det går inte ihop alls.

Det var nyttigt att lyssna på Babbens olika förslag till att hantera stress och slippa kuta rätt in i väggen. Mycket som jag kommer att ta med mig i mitt vardagsliv, värdefulla tankar och värdefulla åsikter.